30. jan, 2018

Barn under socialtjänsten

Det finns så mycket att säga, både gott och ont om socialtjänstlagens LVU, lagen om omhändertagande av unga i samhällets regi/ansvar. Flera gånger har det varit livsavgörande och positivt för barns vidare utveckling. Andra gånger, har det förstört barns liv. Många av dessa barn är nu vuxna och har gått ut i vuxenvärlden sargade för livet. 

Det som är oroande är just det faktumet att socialtjänstlagen är en ramlag, och med detta betyder att handläggaren tolkar lagen efter sitt eget perspektiv. Detta gör att ett annat beslut skulle kunna tas av en annan handläggare med ett annat perspektiv. Detta anser jag själv, är en svaghet i socialtjänstlagen. 

Men många gånger kan ett omhändertagande av barn och ungdom vara nödvändigt, då det finns ingen annan möjlighet för en hållbar utveckling i barnets liv.

L V U

Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) är en lag som enligt 1 § LVU är avsedd att komplettera socialtjänstlagen (2001:453) när det gäller insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom upp till 20 år om det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.

Beslut om vård med stöd av 4 § LVU meddelas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden.

 

Men för andra barn, kan ett omhändertagande vara förödande för barnets liv. Trygghet infinner sig inte bara för att ett barn omhändertas av socialtjänsten.Vidare finns det bra familjehem och andra är mindre bra. Ibland lyckas aldrig barnet få den tryggheten som är nödvändig för utvecklingen. I massmedia har vi följt flera vuxna som processat mot staten gällande deras familjehemsplaceringar som barn. Dessa människor fick hela sin barndom förstörd pga missbedömningar av människor och familjehem. Många människor blir skadade för livet. Just dessa barn som har skadats, har vi ofta kommit i kontakt med. Det är barn som tvingas följa samhällets egna spelregler och där det ofta är väldigt svårt för barnet att hävda sin rätt.  

För vissa blir familjehemmen ett lönsamt företag. Där man investerar allt efter att antalet  barn ökar. I vissa fall anlitar man annan personal som skall vara med barnen. Kommunen säger sig kontrollera familjehemmen mycket noga och man gör även kreditprövningar på de potentiella hemmen, just för att försäkra sig om att man åtar sig uppdraget med ädla avsikter. Detta är löjeväckande, då även sämre beställda hem kan ha kärlek i överflöd att ge dessa barn. Samtidigt så kan vissa familjehem förvandlas till lönsamma expanderande företag, framför socialtjänstens ögon.

 

Min slutsats blir, att vi har lång väg att vandra och att vi måste vara beredda att riva ner vissa byggstenar för att skapa en god grund. För barnen är vår framtid.

 

B K R O Barn